Inga-Britt

Inga-Britt, 64 år

Inga-Britt har haft infektioner så länge hon kan minnas. I skolan var hon alltid den som var förkyld. Men hon förstod aldrig varför.

- "Svaga luftrör" kallade man det. Jag fick aldrig någon annan förklaring, berättar hon.

I dag vet hon att hon har IgA-brist och har fått behandling med immunglobulin. Men det tog många år innan hon fick besked om varför hon så ofta var sjuk.

Inga-Britt är språklärare. Fram till för några år sedan undervisade hon på högstadiet. Hon berättar att samtidigt som hon stortrivdes med sitt jobb så var det slitigt.

- Jag var sjukskriven i veckor ett par gånger per termin, men jag har alltid älskat att jobba i skolan och jag ångrar inte sekund att jag blev lärare, säger hon.

Hon fick penicillin flera gånger om året. Ofta dubbla kurer. Ändå gjordes aldrig någon utredning.

Till saken hör att symtomen vid IgA-brist kan vara otydliga. Till exempel hade Inga-Britt sällan hög feber. Sänkan gav också normala värden. Istället var hon framför allt väldigt trött.

Till slut fick hon höra talas om immunbristsjukdomar. Hon bad sin husläkare ta ett blodprov och snart fick hon veta att hon har IgA-brist.

- Det var på sätt och vis en lättnad att få veta. Jag var så nedgången att jag inte klarade jobbet, som jag trivdes så bra med. Hade jag fått veta tidigare hade jag kanske kunnat fortsätta jobba, säger hon och betonar hur viktigt det är att behandling sätts in i tid.

Inga-Britt fick snabbt behandling med immunglobulin. På sjukhuset fick hon utbildning så att hon kunde ta sprutorna själv i hemmet.

- För mig var det aldrig något problem. Jag gjorde en rutin av det. En dag i veckan dukade jag upp alla sakerna. Jag satte på radion eller tog fram ett korsord. Sedan satt jag där ett par timmar.

I dag har Inga-Britt efter samråd med sin läkare gjort uppehåll med behandlingen.

- Det har gått bra. Visst har jag haft infektioner men långt ifrån lika tätt och lika långvariga som tidigare, berättar hon.

Hon är i dag i sextioårsåldern och har slutat arbeta. Hon ordnar sin vardag så att hon mår så bra som möjligt.

- Jag promenerar väldigt mycket. Frisk luft gör mig gott, det känner jag verkligen. Jag försöker också planera så, att om jag vet att jag ska göra något särskilt, så vilar jag extra dagarna före och efter, säger hon.

Till alla som nyligen fått veta att de har någon immunbristsjukdom vill Inga-Britt tipsa om patientföreningen PIO.

- Framförallt för att man ska hitta andra att prata med. Så att man förstår att man inte är ensam i världen om sina bekymmer. För mig betydde det väldigt mycket att prata med personer, som har liknande erfarenheter, säger hon.